Johanna Blomster

Silence is the loudest cry

Det här är en grej som jag har velat skriva om flera gånger, men aldrig riktigt gjort det, mest för att jag har varit rädd för att personen jag kommer skriva om kommer bli antingen arg, sårad eller att jag bara helt enkelt kommer göra saken värre. Jag sitter här och tvekar mellan ”publicera inlägg” eller ”radera utkast”. Men nu tänker jag inte vara tyst längre. Tänker inte nämna några namn eller mitt förhållande till personen som jag kommer använda som exempel, men du vet exakt vem du är, och det är huvudsaken.

Att vara tyst om saker, skadar oss mer än vi tror. Det kan handla om flera olika situationer, om du ser någon som mår dåligt, spelar ingen roll om det är en nära vän, eller en främling på stan. Du vet aldrig vad personen tänker på, och att någon, du, visar att du bryr dig kan göra så stor skillnad.

I mitt fall handlar det om att ha försökt vara tyst om en sak, fram tills nu. Jag har börjat visa mer och mer vad jag tycker och tänker, i vissa fall på ett snällare sätt, i andra fall på ett… mindre snällt sätt. Huvudsaken är att jag har försökt, jag har valt att inte vara tyst längre. Jag försöker finnas här, men samtidigt vill jag inte vara för på. Jag vet att du har försökt få hjälp, men du har själv valt att inte ta emot den hjälpen du har fått. Du har fått så många käftsmällar psykiskt, att du egentligen bara borde vakna och inse i vilken situation du är fast i, men jag är livrädd för att det aldrig kommer hända. Jag är bara en människa. Jag kan inte göra någon skillnad. Det är det jag har intalat mig själv, för det känns så hopplöst. Hur ska jag kunna hjälpa dig om du inte ens vill hjälpa dig själv? Jag kommer alltid finnas här för dig, men det dödar mig att se dig må som du gör. Jag önskar att jag kunde ta ifrån dig allt det här, jag vill inte se dig lida. Så mycket som jag skulle kunna göra om vi bara kunde byta. Att du skulle må så bra som jag gör. Jag skulle kunna göra vad som helst. Jag älskar dig alltför mycket för att låta det bli, att låta dig lösa det själv. För jag känner dig ut och in, jag vet att du inte kommer göra det.

Så snälla, tänk på den smärtan du känner. Tänk på att jag känner minst samma smärta, för att se dig må som du gör. Jag kommer finnas här för dig, dygnet runt om det krävs. Jag kommer aldrig lämna din sida, jag älskar dig.

20140906-033342.jpg

webshop länk 250px

Rhodos

Hello there!

Har inte bloggat så mycket, har varit så busy sen jag kom hem från paris haha! Man vill ju hinna träffa alla innan jag åker till rhodos, åker ikväll :) så nu ska jag hinna fika med några tjejkompisar, sen drar jag till sollentuna, och därifrån till arlanda! Är så taggad, jag älskar verkligen grekland, vill bara ligga på stranden och bli brun haha! Kommer inte ha tillgång till internet där varje dag så ni vet det, men så fort jag har det kommer jag skriva! Puss

Ja, ni läste rätt. Dom senaste dagarna har jag bara tänkt på det så mycket, egentligen kände jag det så fort vi kom upp vid tunnelbanan i Paris. När jag såg allting, när jag blev kär i en stad.

Jag ångrar absolut ingenting så, så missuppfatta mig inte. Jag ångrar bara att jag lät mig själv bli så förälskad i allting, i alla människor, byggnader, allt. För varje gata vi gick på, varje bar vi satt på, varje människa vi träffade, så blev jag bara mer och mer kär. Jag kommer inte kunna kalla Stockholm för mitt hem längre, jag känner bara att det är i Paris jag hör hemma. Jag började gråta så fort flygplanet började röra på sig, tårarna bara rann, och rinner fortfarande. Jag har sån hemlängtan, jag vill bara tillbaka. Det som tröstar mig nu är det att jag vet att jag ska tillbaka tid vid nyår. Jag är i Stockholm igen, men mitt hjärta lämnade jag i Paris.

20140715-021723.jpg

20140715-021730.jpg

Paris

Förlåt för den dåliga uppdateringen, men är i Paris för tillfället och har bara tillgång till internet när vi är på hotellet. Kanske lika bra det haha? 😉

Jag är så kär i den här staden, det känns verkligen som att jag hör hemma här. Jag vill aldrig mer åka hem, vill bara stanna här förevigt. Livet känns så mycket bättre här, alla bekymmer man har försvinner bara. Jag är så lycklig, kan inte ens beskriva den här känslan med ord. Så tänkte slänga upp lite bilder istället, puss!

20140712-172548.jpg

20140712-172604.jpg

20140712-172632.jpg

20140712-172656.jpg

20140712-172716.jpg

20140712-172728.jpg

20140712-172741.jpg

20140712-172757.jpg

20140712-172814.jpg

20140712-172840.jpg

20140712-172849.jpg

20140712-172858.jpg

love that never dies

Att man kan känna att man får vara vem man vill och hur man vill bland några är det bästa som finns. Att man kan känna sig så fri, fast man är fast i någon jobbig situation. Man kan prata om allting, dag in, dag ut, utan att de dömer dig. Du behöver aldrig ha skuldkänslor eller ångra dig för någonting du säger eller gör, för du vet att dom stöttar dig i alla situationer. Jag är så lycklig, lycklig är inte ens rätt ord. Jag känner mig så hel tack vare er. Ni är allting jag behöver, ni är det som får mig att fortsätta varje dag. Jag vet inte vem och vart jag skulle vara utan mina vänner. Det jag vill säga med detta inlägg är, fyfan vad jag älskar er, jag vet inte hur jag skulle klara mig utan er. ❤ ps. Har inte bilder med alla, men ni vet om detta inlägg handlar om er!

20140620-235315.jpg

20140620-235329.jpg

20140620-235349.jpg

20140620-235359.jpg

20140620-235411.jpg

20140620-235427.jpg

20140620-235441.jpg

20140620-235457.jpg

20140620-235514.jpg

Paris & Grekland

Den här sommaren kommer inte vara som någon sommar tidigare för min del. Det jag brukar göra på sommaren är typ, åka till Finland, och vara där flera veckor, sen komma tillbaka och bara ta det lugnt hemma i Stockholm. Den här sommaren kommer vara den första då jag inte åker till Finland. Kommer kännas sjukt konstigt, men samtidigt behöver jag inte känna mig dålig eller så, för jag har andra fantastiska planer! 9e juli åker jag och min kära vän Åsa till Paris, vi ska till Disneyland, eiffel tornet, allt! Är så sjukt glad, har alltid velat åka dit, och nu händer det faktiskt, like a dream come true! 😀 Kommer hem därifrån den 14e, så är jag i Stockholm ett par dagar, och den 18e åker jag, Minna och Annelie till Rhodos! Jag som älskar Grekland, skulle lätt kunna flytta dit.. Känns som ett bra sätt att avsluta sin semester på, att bara ligga på stranden och sola i 2 veckor, kommer vara så utvilad efter det (eller man vet ju aldrig om oss 3..) .

Så ja visst, jag åker inte till Finland. Jag kommer inte träffa min släkt, åka ut till landet, göra allt det där som jag brukar göra. Men nu ska jag göra något nytt och spännande, någonting jag själv alltid velat göra! Så det får det vara värt, Finland ligger liksom inte långt bort så dit kan jag bara åka över någon helg eller så om det vore så liksom.. Åh jag är så sjukt taggad, bara 3 veckor kvar till semestern nu!!

Myskväll

Tja tja bloggen!

Idag har jag inte gjort så mycket, sov hos minna med annelie, åkte till jobbet och sen hem. Kände att jag verkligen behöver en kväll då man bara sitter hemma och tar det lugnt och kollar på tv typ, är ju trots allt mänsklig jag med.. 😉

Vem var jag för 3 år sen?

Läste mitt första inlägg här på scenbloggen, vilket var 2011, helt sjukt! Tänkte jämföra lite och dela med mig av mina tankar jag hade då och se om jag faktiskt är den tjejen jag ville bli då haha.. Så här ser inlägget ut;

”Så grymt glad över att äntligen ha fått en ny blogg! Och på scenbloggen också, bättre kan det ju inte ens bli! ;)  Älskar designen, är sjukt nöjd med allt!

Så, för er som inte har läst min tidigare blogg.

Jag heter Johanna Blomster, är 16 år och bor i Stockholm. Går på plusgymnasitet, stylist linjen :D  så jag kommer (till skillnad från förra bloggen) ge er sminktips osv! Men bloggen kommer inte bara handla om smink, utan även om mitt liv så klart ;)  Om ni har några frågor så får ni gärna fråga på, var inte blyga! :)

Puss!”

Vart ska jag börja ens haha? 16 år. Gymnasiet. Bodde hemma. Herregud så mycket det kan hända på 3 år. Jag vet att jag ville bli stylist, var tillsammans med mitt ex då, trodde självklart att vi skulle vara tillsammans i all evighet. Men så blev det inte, ingenting är längre som det var förut. 19 år, jobbar heltid, flyttat hemifrån, ingen pojkvän längre (forever alone). Trodde aldrig att mitt liv skulle se ut såhär för 3 år sen. Om jag skulle få skriva ett nytt inlägg om mig själv skulle det låta mer som;

Jag heter Johanna Blomster, är 19 år och bor i Stockholm med min kollega. Jag jobbar på Burger king i Stockholms central, jobbar pretty much hela tiden så har typ inte nåot liv utanför jobbet förutom träffa mina vänner då när jag kan, och sitta på en krog typ (jag är finsk så jag skyller på att jag har det i mig). Här kommer ni få läsa allting från mina ytligaste till mina djupaste tankar, älskar att skriva av mig, men samtidigt dela med mig av klädtips osv.

Känns ju inte som samma tjej eller vad säger ni haha..? 😉

Nej nu ska jag ta och skärpa mig (once again..)! Blev så inspirerad av en vän som precis börjat blogga, insåg bara hur mycket jag har saknat att bara skriva av mig. Är det konstigt om jag känner att jag var lyckligare när jag bloggade haha? Kanske precis för att jag bara kunde skriva ner allting jag tyckte och tänkte, behövde inte hålla någonting inom mig. Så nu jäklar, i’m back! Nu ska jag inte bara sluta out of nowhere heller, i’m here to stay! Ska bara börja fixa med en ny header osv, känner att den där bilden börjar bli liiiite gammal haha

johannnaab

Såg en reklambild nyss där det var, som vanligt, en tjej i bikini. Hon var smal och brun, sjukt söt tjej. Började läsa kommentarerna, tycker att det är så underhållande att se hur mycket fritid folk har när dom orkar slösa sin energi på att hata. Så nej, med rubriken menar jag inte att det är finare att vara smal än ”fet” / kurvig osv. Personligen tycker jag att det är fint att ha lite ”kött på benen” och inte vara en ”pinne” eller bara ben som tydligen bara hundar vill ha. Men det är absolut inte heller finare att vara kurvig än smal. Vad är det ni inte förstår kära människor, kan inte alla bara vara vackra? Så fort man ser en kurvigare modell behandlar folk henne som en gudinna och kommenterar saker som ”så ska en tjej se ut” ”så ser än häsosam krop ut” osv. Men när det är en smal tjej får man bara en massa hat. Förstår ni inte att smala människor också har känslor? Det är sjukt kränkande att läsa såna kommentarer, det känns ju som att dom är riktade mot mig, vilket dom är, när det handlar om att vara ”för smal”. Det är en av dom största anledningarna till varför jag har så dåligt självförtroende, jag vill inte att folk ska kolla snett på mig och säga elaka saker till mig för att jag är smal. Jag vill inte vara så smal, jag vill vara kurvigare, men jag kan inte. Så snälla ni, nästa gång ni försöker försvara någon mullig modell som du förmodligen inte ens känner, tänk då på att det sitter tusentals smala tjejer som mår ännu sämre för att ni säger saker som ”så smal ska man bara vara när man har legat begraven i 50 år” ”bara hundar gillar ben” osv. Puss

20140402-142837.jpg

Sida 1 av 3:1 2 3